min stjärna
Förra sommaren, det var då vår historia fick sin början. Inte för att jag visste något om dig, du bara fanns där tillsammans med honom, som jag aldrig pratade med. Vi klickade väl inte, men en kickstart fick vi iallafall.
Alldeles ensamma fick vi hålla varandra sällskap i några veckor och jag var så lycklig över att få ha någon att ta hand om och lägga ner tid på, att älska. Framgångarna var inte med oss och hela hösten kämpades det med motgångar som var så nära att splittra att döden inte var långt bort. Men det är väl som dom säger, det som inte dödar oss gör oss bara starkare.
Jag kan inte påstå att jag alltid älskat dig som jag gör nu, jag har varit så trött på det att jag har varit millimeter från att lägga av. Men nu är jag så glad över kämpaglöden som fick mig att stanna, att bestämma mig, detta ska funka. Och det gjorde det. Under sommaren kom våra första verkliga framsteg och det har bara blivit allt bättre under hösten, allt lättare blev det och nu är det en stor nytta att få umgås med dig, att galoppera över de höstbeklädda fälten.
Även om problem alltid kommer kvarstå så ska jag alltid göra allt jag kan för ditt bästa. För det är du verkligen värd, efter allt du har gjort för mig.
Man kan se det som himmel och jord. Tillsammans utgör vi en helhet. En helhet ingen kan bryta.
